Jag är världens bästa

Igår mådde jag skitdåligt. 

Vaknade på dåligt humör, men jag hade ändå en känsla av att det dåliga humöret kunde jagas bort.

Det visade sig senare att det dåliga humöret skulle hålla i sig hela dagen, för att senare under kvällen minska. *försöktelåtasomenmeteorolog*

Jag tänkte att det dåliga humöret skulle försvinna om jag gick runt sjön med Morris, i strålande solsken och allt.

Morris ville inte gå. Morris ville äta gräs och stå still. Då försökte jag tänka ”jaja, men jag tar in posten, för boken som jag ska läsa tills på måndag borde ha kommit nu”. Boken hade inte kommit. Boken är även utlånad på alla bibliotek och finns inte att läsa på the world wide web.

Gick in i lägenheten. Tänkte att ”om jag duschar så känner jag mig fräsch och mår bättre”. Klev ut från duschen, kände mig lite uppåt, sen steg jag ut ur badrummet och in i hallen/kontoret/biblioteket. I hallen/kontoret/biblioteket hade Morris bajsat.

Kände mig inte längre fräsch.

Försökte ändå tänka ”jaja, men jag ska ju laga gomiddag åtmig och Adam, och sen ska vi gå på bio”. Trodde att Adam var på väg hem, visade sig att han hade åkt till studion.

Bröt ihop.Trots att jag egentligen visste att han skulle åka till studion efter skolan (han hade sagt det kvällen innan) (jag glömde bort) och vi skulle fortfarande ha tid till att äta och dricka vin och mysa innan bion, med råge.

Då Adam kom hem så låg jag på sängen och stirrade upp i taket. Han gav mig kramar och pussar och uppmärksamhet. Jag började att må bättre. Han fixade gomiddagen, sen spenderade han kvällen fram datorn och Breaking Bad och jag mådde ännu bättre och spelade lite tv-spel och avrundade hela kvällen med att läsa lite i How To Be A Woman. 

Imorse då jag vaknade så mådde jag bra. Bättre än ”bra” faktiskt. BÄST.

Det är konstigt hur det kan svänga, men idag är jag och Kellz bäst i världen: