Njaaaa?

Hälsade på Adam på jobbet tidigare i dag , hittade kycklinghjärta i frysdisken…

…

Först blev jag äcklad, sen kom jag på att det ju faktiskt är riktigt bra om vi börjar konsumera alla delar av de djur som vi slaktar.

Jag tror att det är själva tanken på att hantera och tillaga ett hjärta som stör mig, då det är så starkt förknippat med liv. Jag har ätit både rökt älg- och andhjärta och det var faktiskt väldigt väldigt väldigt gott. Men trots att jag ser fördelarna med det (gott + bra att vi tar tillvara på allt) så vet jag inte om jag skulle klara av att tillreda ett hjärta själv.

Eller?

Är det jobbigt? Börjar man att nynna på livet livet livet livet? Bryter man ihop för att man känner sig som en psykopatisk mördare då man står där och håller i ett litet litet litet hjärta som har varit själva drivkraften för ett litet litet litet liv?