Ikväll klockan 20.00 ska jag se på kvällens K-special, ”Google och det litterära världsarvet”, som handlar om Googles projekt med att samla all litteratur på ett ställe, ett projekt som har stött på motstånd pga den däringa gamla ”upphoooovsrätten”.
Lyckades inte få fram trailern i inlägget?!?!
Valde istället denna oerhört informativa screenshot. Klicka på bilden så kommer ni till K-specials hemsida.
Ja, ni läste rätt, jag ska stanna hemma en fredagskväll och se på kulturprogram på en reklamfri kanal . Tror banne mig att jag ska ta mig ett glas rött också. *livin’thekulturvetardream*
Själv känner jag mig tudelad kring kvällens ämne. Jag förstår verkligen att författare är rädda om sina verk och att upphovsrätten är något som bör respekteras, men samtidigt så är tanken om att all litteratur ska vara tillgänglig för alla så himla…….bra.
För som det är nu så har tyvärr inte alla fri tillgång till litteratur, det är inte alla som växer upp med ett stort bibliotek hemma eller som har gångavstånd till ett välfyllt bibliotek, även om vissa verkar tro det.
En person som jag gick med på Litteraturvetenskap I sa så här då vi diskuterade poesi i klassrummet: ”Men det var väl ändå INGEN som inte hade läst Tranströmer innan han fick Nobelpriset?”
….
HAHAHAHAHAHHA JOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO?!
Om jag skulle höfta så skulle jag nog säga att en sisådär 80 % av Sveriges befolkning inte hade läst något av honom innan. Att siffran är lägre i kulturella stockholmskretsar, och ännu lägre om man dessutom har föräldrar som gillar kulturgubbepoesi = självklart. Men om man inte har föräldrar som är intresserade av läsning, eller hänger i kulturkoftekretsar så blir det svårare.
Nu har jag tack och lov föräldrar som har läst mycket för mig (dock ingen finkultur) (jag är extremt tacksam för att jag inte är uppvuxen med högläsning ur Strindberg)(snooooozefest), en UNDERBAR bibliotekarie på Stöde Bibliotek (Maggan) samt ett hyfsat stort bibliotek 5 mil bort i Sundsvall. Allt detta PLUS det faktum att jag har älskat att läsa sen den dag jag stavade fram mina första ord (min syster lärde mig då jag var 3) (Hon var 6) (Jag är ett geni) (Hon ett pedagogiskt geni) (hon är även lärare nu) har gjort att jag ändå har haft möjligheter att utveckla mitt läsande. För alla dem som inte har haft lika stor tur som mig eller mina akademikerbarnkurskamrater så skulle nog ett Spotify-fast-för-böcker vara helt fantastiskt.
